Jag längtar längtar och LÄNGTAR tills mitt program sänds vecka 50!

Jag längtar tills alla får se hur jag kämpat det här året, och jag längtar tills jag själv får se den där starka tjejen som jag såg när jag var i stockholm!

 

Missa inte Aldrig mera fet den 13/12 kl 20.00 för då kommer jag ;)

 

Klart det finns många tankar kring vad folk kommer tycka och tänka och det är lätt att sitta och säga att jag inte bryr mig.. men nu är jag ju en sådann person som vill duga och vill vara omtyckt av alla, vilket jag också vet är omöjligt.. men endå!

Det kommer nog bli många blandade känslor kring responsen, men måste försöka fokusera på allt det bra ist för att ta åt sig av det dåliga.

 

Det slog mig när jag såg programmet att jag saknar den där tjejen lite grann.. hon hade ett helt annat tänkt jämfört med idag, en liten del av mig försvann med kilorna.. en del av min identitet tappades bort.. därför blir jag väldigt rörd när jag ser mig själv, just för att jag önskar att jag någon gång kommer hitta det där lilla som försvann med kilorna.

 

Jag sa alltid att jag var rädd för att jag skulle förändras när jag gick ner i vikt, det var min största mardröm och förmodligen så var det anledningen till att jag var rädd för att gå ner i vikt.. för jag gillade mig själv, och var stolt över mig själv även när jag var 170kg tung!

Nu har självförtroendet fallerat en aning och jag är inte längre lika bekväm med mig själv? konstigt? JA, i andras ögon är det konstigt.. för jag borde ju vara redo att ta över världen vid det här laget.. men nej, så är inte fallet.. det är inte guld och gröna skogar bara för att man går ner i vikt. Man måste jobba med sig själv och ge det enormt med tid för att man ska kunna landa, acceptera och hitta tillbaka.

 

 

Jag är så glad att Erika visade mig det roliga med träningen och speciellt löpningen! Tycker det är löjligt roligt och jag mår så bra när jag får springa!