Singelliv...?

Tränade 3 timmar igår, JÄVLIGT skönt, dock sträckte jag baksidan av låret ganska illa.. det knakade rejält..
Så nu är jag halvt invalid och är tvungen att hoppa över Thaiboxningen idag.. jag som längtat så efter den..
Hoppas det går över fort, för just nu kan jag inte sitta eller gå normalt :(

 

Var hos läkaren igår och fick efter 18 år en diagnos jag misstänkt så himla länge.. Känns som en sten för föll från bröstet och att alla pusselbitarna fallit på plats! Blev riktigt lycklig!
Det förklarar så himla mycket som innan varit ett stort frågetecken!

 

 

Som rubriken säger har jag funderat och tänkt.. förmodligen alldeles för mycket för mitt eget bästa..

 

När jag i somras blev singel efter typ 4 år så ville jag inget hellre än få bekräftelse, från allt och alla och jag gjorde allt jag kunde för att få det också.. Fanns inget stopp och jag dejtade gärna många samtidigt utan att eg veta vad jag ville?
med tiden har bekräftelse behovet blivit mindre och mindre, jag får inte längre panik om jag inte har någon på "gång", och jag letar inte konstant efter någon.

 

Jag har blivit mer och mer avtrubbad och jag är mer rädd för killar än något annat, jag är rädd för att kära ner mig, rädd för att tappa fokus, rädd för att bli sårad, är rädd för att krascha igen.
Jag vill så gärna ha någon att dela mina upplevelser och känslor med, någon som förstår mig och som ligger på samma nivå, någon med livserfarenhet och som kanske inte glidit på en räkmacka hela livet, men jag är ju livrädd för att släppa in någon.. speciellt efter att ha blivit bränd ett X antal gånger.

 

Med viktnedgången och nu programmet får jag ju mycket uppmärksamhet av killar, men jag kan inte riktigt ta åt mig av allt positivt som sägs.. jag kan inte ta åt mig när någon säger att jag är vacker och duktig, det tar liksom stopp! Det kanske är för att jag inte tror på det själv? Jag fattar knappt själv när killar raggar på mig?
Allt detta för att jag fortfarande är kvar i 2011 och övervikten..

 

Jag vet än i dag inte vad jag vill.. vill jag vara singel? vill jag ha ett förhållande? Det enda jag vet är att jag vill vara lycklig och träffa någon som förstår mig och som jag kan bolla med, sen vad fan man ska ha för etikett på det är mindre viktigt! Men jag är less på att spela någon jag inte är, jag är less på att promota mig själv på div dejting sidor med massa meninglös text. Om jag är jag så kan väl du vara du? Deal?

 

 

Over and out! for now..

 

 

 

 

 

Vi har setts men aldrig hälsat, jag har också ett gäng såna där små håriga saker.. Hur som helst, jag har också gått ner en jäkla massa i vikt, dock med hjälp av en gbp och jag känner igen mig så väldigt i det du skriver! Mitt enda råd är att ta det lugnt och lägga mer fokus på att hitta dig själv i din nya kropp och ditt nya liv, det är nog den bästa grunden till att sen kunna ha en vettig relation! Allt gott! Ses i Stockholm kanske? /Hanna

ja jag känner igen dig från div utställningar ^^
Ja det gäller att landa i sig själv lite, och jag har inte riktigt gjort det än, men det kommer mer och mer varje dag :)
Absolut! Jag ska dit, sen blir jag på Mydog också i januari :) /Sofia