Idag vart det hårdkörning på gymmet! drygt 2 timmar höll vi på! Det behövde jag!

Jag får sånna härliga lyckorus när jag verkligen tar ut mig själv och kör slut på mig själv! pirrar fortfarande i magen! <3 Passade på och sola också, vääääldigt skönt! :)

 

Hade sällskap med mig idag, det var trevligt! Riktigt trevligt ^^ Får många bra tips och blir mer peppad!

Blev lite löpning på löpbandet också, och det var skönt! Jag är så glad över att jag kan springa så vill inte sluta ^^

 

 

Jag längtar längtar och LÄNGTAR tills mitt program sänds vecka 50!

Jag längtar tills alla får se hur jag kämpat det här året, och jag längtar tills jag själv får se den där starka tjejen som jag såg när jag var i stockholm!

 

Missa inte Aldrig mera fet den 13/12 kl 20.00 för då kommer jag ;)

 

Klart det finns många tankar kring vad folk kommer tycka och tänka och det är lätt att sitta och säga att jag inte bryr mig.. men nu är jag ju en sådann person som vill duga och vill vara omtyckt av alla, vilket jag också vet är omöjligt.. men endå!

Det kommer nog bli många blandade känslor kring responsen, men måste försöka fokusera på allt det bra ist för att ta åt sig av det dåliga.

 

Det slog mig när jag såg programmet att jag saknar den där tjejen lite grann.. hon hade ett helt annat tänkt jämfört med idag, en liten del av mig försvann med kilorna.. en del av min identitet tappades bort.. därför blir jag väldigt rörd när jag ser mig själv, just för att jag önskar att jag någon gång kommer hitta det där lilla som försvann med kilorna.

 

Jag sa alltid att jag var rädd för att jag skulle förändras när jag gick ner i vikt, det var min största mardröm och förmodligen så var det anledningen till att jag var rädd för att gå ner i vikt.. för jag gillade mig själv, och var stolt över mig själv även när jag var 170kg tung!

Nu har självförtroendet fallerat en aning och jag är inte längre lika bekväm med mig själv? konstigt? JA, i andras ögon är det konstigt.. för jag borde ju vara redo att ta över världen vid det här laget.. men nej, så är inte fallet.. det är inte guld och gröna skogar bara för att man går ner i vikt. Man måste jobba med sig själv och ge det enormt med tid för att man ska kunna landa, acceptera och hitta tillbaka.

 

 

Jag är så glad att Erika visade mig det roliga med träningen och speciellt löpningen! Tycker det är löjligt roligt och jag mår så bra när jag får springa!

 

 

 

 

Införskaffade två par nya raringar <3

 

Det är både en välsignelse och en förbannelse (mest för min plånbok) att jag faktiskt kan ha alla dessa snygga klänningar och kläder som jag för ett år sedan gick och bara drömde om att kunna få på mig.

Jag älskar ju kläder och det var alltid ett mission att hitta kläder som passade och som JAG gillade. för det mesta fick jag själv modifiera kläderna jag köpte för att dom skulle passa mig.

 

Just kläder är också en stor grej efter viktminskningen, Man vet inte vad man har för storlek och tar oftast för stora kläder, och ja... jag går fortfarande på big avdelningarna i affärerna och kikar när jag kommer på mig själv att det behöver jag ju inte alls göra?! för det finns inget jag kan ha där iaf?!

 

Som sagt, huvudet hänger inte riktigt med..

 

Här är den senaste drömmen som jag FAKTISKT fick på mig (även fast jag tvivlade när jag såg den hängandes på galgen) Och självklart var jag tvungen att köpa den!

 

 

 

Jag gör inget annat än att tränar och äter känns det som ^^

 

Idag drog jag av ett riktigt grispass på Thaiboxningen på --->hälsohuset <---, SJUKT skönt!

Kan verkligen rekomendera ALLA att komma dit och köra ett riktigt träningspass!

 

Till middag blev det en rejäl kyckling sallad!

Imorgon blir det stan med syster, cissi och jossie efter jag tränat på gymmet och solat!

 

 

Bra dagar är dom dagar jag slipper tänka.. som idag! fler sånna dagar, Tack!

 

Efter ett års paus får jag äntligen börja skriva igen!

Ett år med sjukt mycket motgångar och framgångar,

Ett år med mycket sorg och lycka,

Ett år med mycket tårar och skratt!

 

 

 

 

 

För ett år sedan trodde jag inte att jag skulle leva tills jag blir 30..

 

 

Jag har inte landat än, och det kommer ta tid... lång tid.

Jag är vilsen någonstanns mittemellan.. tjock på insidan, liten på utsidan.

 

All drömmar jag haft om hur livet skulle se ut, är inte lika vackra längre.

 

Har man varit stor under en hel livstid så är det svårt att veta vem man är när man plötsligt inte har allt fett att gömma sig bakom?

Nu är jag plötsligt en i mängden.. nu är jag inte störst, nu synns jag inte längre?