Attans jäkla bananer!

Har gått och dragit på mig världens dunder förkylning! Förmodligen är det pga massagen i Fredags! det suger!

 

Jag hade laddat för en fullspäckad träningsvecka, och nu har jag varit tvungen att hoppa över en dag :/  Är jag bättre imorgon så kör jag ett gympass på förmiddagen och Thaiboxning på kvällen, men ropar inte hej än! men håller tummar och tår!

 

Känner att jag kommit in i ett bra tränings flow, så det känns skit trist att behöva hoppa över tränings pass :(

Kurerar mig med te och apelsiner nu och en jäkla massa sömn så ska nog detta gå över på ett kick!

 

Planerat tränings schema!

Måndag: VILA

Tisdag: Gym 1 timme Thaiboxning 1 timme

Onsdag: Längdskidor

Torsdag: Gym

Fredag: Thaiboxning

Lördag: VILA

Söndag: Löpning + core

 

 

 

Film visningen på hälsohuset tillsammans med mina vänner blev lyckad och rolig, dessutom böla jag inte en enda gång ;)

 

Tack mina fina vänner att ni ville dela den här dagen och min resa tillsammans med mig! Kärlek till er! <3

 

Fick en välbehövlig massage idag strax innan jag drog iväg och träna lite thaiboxning och cirkelträning.

Känns att jag börjar bli starkare och mer uthållig! Så nu är det upptrappning! Har lagt på 20kg på marklyften bland annat, och MER ska det bli!

 

Är så där härligt trött i hela kroppen och kommer garanterat ha träningvärk deluxe imorgon.

Låret är inte helt 100 än, men jag är försiktig med att sträcka ut det alldeles för mycket, så det blir väl bra så småningom, annars blir det en tripp till sjukan :)

 

 

 

Jag har fått massor av positiv respons och har inspirerat många, vilket också var mitt mål med mitt deltagande.
Är så tacksam och glad över allas stöd och varma ord! Men jag hade in klarat den här resan utan min hälsokonsult Annika på Xtravaganza i Uppsala och min PT Erika Rosenbaum <3 Är så glad att jag haft er där dom här 10 månaderna som inspelningarna höll på.

 

För att reda ut lite frågetecken som uppkommit efter programmet så är det så att vi spelande bara in i 10 månader och inte 12 som det framgår i programmet. jag började min resa i oktober och finalen var i augusti.
I programmet gick jag ner 65kg, men när jag sökte in till programmet i september och blev uppringd av tv3 så bestämde jag mig för att börja redan då och gick faktiskt ner 10kg INNAN inspelningarna börja.
Så jag började egentligen på 170kg det här året.
Efter programmet gick jag ner ytterligare 10kg, vilket gör att jag totalt gått ner 85kg på ett år.
SÅ, då har vi rett ut det ;)

 

Känslan att se sig själv kämpa som ett djur är häftigt, men också skrämmande.. jag kommer ihåg hur ont jag hade, hur jag inte kunde gå på morgonen, hur ont jag hade i mina hälsporrar (som nu är borta!), hur jag grät varje gång jag skulle ta mig ur sängen.. allt det där som jag aldrig visade någon annan. jag led verkligen, men precis som jag gjorde genom hela programmet, så log jag och härdade ut och visade aldrig hur ont eller hur dåligt jag mådde (på gott och ont) Idag är jag glad att jag har den kvalitén faktiskt, annars hade jag aldrig fixat detta! :)

 

 

 

För mig var det inga problem, jag vet att andra deltagare tyckte det var riktigt hemskt att stå i underkläder, inte bara för tv-teamet men också för hela svenska folket.

 

Men för mig var det ingen större deal än att gå på stranden i bikini (vilket jag också gjorde vid 170kg).

för mig var det sista gången någon skulle se just den kroppen i den storleken, det hade jag redan bestämt mig för, samma dag som jag fick reda på att jag hade kommit med i programmet.

I mitt huvud var jag aldrig så stor, så chocken som kom när jag fick se bilden på mig själv var inte nådig kan jag säga... jag skakade, grät och kunde inte fatta att det var jag..

 

Men jag skäms verkligen inte över att se mig själv, jag tycker jag var FAB även då, och det tycker jag än idag, även fast jag inser att jag och mina nära och kära haft en helt vriden bild av mig.

Jag är dock väldigt glad för att folk som känner mig inte sett min storlek utan sett människan bakom skalet, men det är samtidigt skrämmande.. jag har alltid undrat, när jag sett dokumentärer (precis en sån som jag är med nu) hur alla runtomkring kan ha låtit det gå så långt?!

Jag inser idag att det är väldigt lätt att bli DÖDLIGT fet utan att nära och kära reagerar förns det är för sent.

 

Jag är glad att jag fick hjälpen innan det gick ännu längre.. eller snarare en spark i ärslet. Och när man sen ser på före och efter bilderna kan man inte ens fatta att det en gång var jag..

 

 

Imorgon sänds mitt program, och jag är nervös och förväntansfull. Jag hoppas jag kan inspirera andra med mitt kämpande och leende (som jag faktiskt har programmet igenom). Jag klagade aldrig utan körde mitt race från början till slut och var envis som synden ;)

 

Tjejen på tvn är jag, rakt igenom, inget fejk, inget påklistrat... det är min livförändring du får se, och det är mitt liv jag fick tillbaka.. !

 

 

 

 

 Jag är mästare på att mindfucka mig sjäv och alltid övertänka allt. Men jag antar att det är en del av mig också.

Dock är det sjukt jobbigt att jag alltid måste överanalysera allt som sägs och görs omkring mig, det bryter ner mig mer än vad det gör mig stark och medveten.

Jag önskar många grr att jag bara kunde låta alla tankar rinna av mig, men så enkelt är det inte.

 

Jag suger åt mig som en svamp av allt som sker runt omkring mig, på både gott och ont, mest ont.. faktiskt.

 

Jag fixar inte när någon behandlar mig illa, säger något dumt, fräser åt mig, ignorerar mig osv osv, Jag vill vara till lags, vara omtyckt av alla, tyvärr vet vi alla att det är omöjligt. Men det gör fysiskt ont!

 

Det värsta som finns är när folk säger saker dom tror att jag vill höra med inte menar det.. om du nu skiter i mig, VISA det då och sluta hör av dig... annars gör du bara dig själv OCH mig olycklig.

Vill du inte vara min vän, så sluta låtsas som att du bryr dig, när du eg inte alls gör det. Vi alla har fattat att du "bryr" dig för att rena ditt eget samvete, för att DU ska må bra.

Jag behöver inga vänner som spelar och som "bryr" sig ibland, när det passar dom.. för att sedan skita i mig när jag behöver som mest stöd och hjälp!

lämna mig ifred istället och sluta fucka med mitt huvud!

 

Jag har fått nog av det mesta faktiskt.. Jag är less på att vara ensam men sjukt less på att "leta" efter någon jag kickar med.. för alla jag "klickar" med och har kul med, sviker mig bara, eller bara skiter i mig i slutändan. och inte nog med att jag ställer kravet på att man ska klicka och ha kul tillsammans så blir jag livrädd när det blir för seriöst... frisk tjej.. NOT. jag vill ju inget hellre egentligen, men är på tok för rädd att inleda något jag ångrar, eller att bli bränd av nått pucko som inte vet vad han vill och bara velar.. jag fixar inte fler sånna killar..

 

 

Allmänt less och låg tjej, som skulle göra vad som helst för en kram just nu.. :´(

 

 

 

Har haft en väldigt skön och lyckad helg!

Fredagen blev det Gayklubb i uppsala med Frugan och Jossie, kvällen avslutades på slitage och sedan hem till mig där jag lagade lite mat på nattkvisten åt dom hungriga brudarna <3 ^^

 

Vaknade lagom bakis på lördagen och drog i mig lite hårdmacka (vilket jag knarkar nu för tiden ;) )

Sen blev det god kina buffé på Dragon Palace i Uppsala med Frugan och Jossie, MYCKET trevligt!

Sen avslutades kvällen hos Cissi med lite filmmys i form av Fucking åmål och Hund tricket!

 

Jag chockas fortfarande av att jag kollar på kläder och inte ens vill prova dom för att jag "tror" dom är för små.. idag hände det igen.. med cissis nyinköpta thermo byxor.. jag kollade snabbt på dom och konstaterade att "dom får jag ALDRIG på mig" cissis byxor liksom? kommer aldrig gå.. Men efter Jossie drivit på lite genom att säga, "prova, det kan du VISST"

Så sagt och gjort... och TRO PÅ FAN att jag får på mig dom! Och dom sitter BRA!

Jag stod chockad ett bra tag.. och bara njöt.. jag blir varm och väldigt rörd när det blir så.. men mest blir jag lycklig.. tårarna var nära då.. Saker som är så självklara för andra, ÄR inte det för mig.. och jag uppskattar dom stunder när jag inser alla saker jag kan göra nu! <3

 

Snart så är det min tur att visa alla vad jag har sysslat med i 10 månader!

Glöm för 17 inte att bänka er torsdagen den 13/12 kl 20.00 och kolla på "aldrig mera fet"

 

 

http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet/m%C3%A5let-%C3%A4r-att-kunna-rida-igen

 

Jag älskar att fynda! och jag är en jävel på det också!

Mycket secondhand blir det, men även en hel del nytt! Detta är dom senaste kapen ;)

 

 

Leopardklänning, rödakorset 20:-

 

 Nyaste inköpet idag! En svart klänning från veromoda, helt ny, köpt på rödakorset för 30kr

 

Ikväll släpps min "smygtitt" inför mitt program nästa vecka... LAGOM nervös tjej, men ÅH vad jag längtar! :)

 

Idag tänker jag träna, oavsett ont i låret eller inte! kan inte bara sitta hemma och inte göra något! Får abstinens!

tänke sola lite när jag endå är igång också.

Imorgon kör jag thaiboxning, men det blir nog inte så mycker sparkar för min del, men lite styrka och så borde jag klara av :)

 

Något jag stör mig på är att dom promotar att vi gjort våran viktminskning på ett år i programmet, vilket inte stämmer.. vi höll på i nästan 10 månader, rätt ska väl vara rätt liksom?

Men skitsamma, det var ju målet som var viktigast, och att vi faktiskt fick sätta upp målen själva, och för mig var det att komma under 100 strecket :)

 

Jag är annars mycket nöjd med mitt avsnitt, dom har fångat mig.. hela mig, precis som jag är, en fruktansvärt envis tjej som endå är ganska klok när det kommer till krita! Och som alltid gör mitt bästa med ett leende på läpparna!

 

 

Karma var nog den enda som uppskattade snön igår ;)

 

 

Tränade 3 timmar igår, JÄVLIGT skönt, dock sträckte jag baksidan av låret ganska illa.. det knakade rejält..
Så nu är jag halvt invalid och är tvungen att hoppa över Thaiboxningen idag.. jag som längtat så efter den..
Hoppas det går över fort, för just nu kan jag inte sitta eller gå normalt :(

 

Var hos läkaren igår och fick efter 18 år en diagnos jag misstänkt så himla länge.. Känns som en sten för föll från bröstet och att alla pusselbitarna fallit på plats! Blev riktigt lycklig!
Det förklarar så himla mycket som innan varit ett stort frågetecken!

 

 

När jag i somras blev singel efter typ 4 år så ville jag inget hellre än få bekräftelse, från allt och alla och jag gjorde allt jag kunde för att få det också.. Fanns inget stopp och jag dejtade gärna många samtidigt utan att eg veta vad jag ville?
med tiden har bekräftelse behovet blivit mindre och mindre, jag får inte längre panik om jag inte har någon på "gång", och jag letar inte konstant efter någon.

 

Jag har blivit mer och mer avtrubbad och jag är mer rädd för killar än något annat, jag är rädd för att kära ner mig, rädd för att tappa fokus, rädd för att bli sårad, är rädd för att krascha igen.
Jag vill så gärna ha någon att dela mina upplevelser och känslor med, någon som förstår mig och som ligger på samma nivå, någon med livserfarenhet och som kanske inte glidit på en räkmacka hela livet, men jag är ju livrädd för att släppa in någon.. speciellt efter att ha blivit bränd ett X antal gånger.

 

Med viktnedgången och nu programmet får jag ju mycket uppmärksamhet av killar, men jag kan inte riktigt ta åt mig av allt positivt som sägs.. jag kan inte ta åt mig när någon säger att jag är vacker och duktig, det tar liksom stopp! Det kanske är för att jag inte tror på det själv? Jag fattar knappt själv när killar raggar på mig?
Allt detta för att jag fortfarande är kvar i 2011 och övervikten..

 

Jag vet än i dag inte vad jag vill.. vill jag vara singel? vill jag ha ett förhållande? Det enda jag vet är att jag vill vara lycklig och träffa någon som förstår mig och som jag kan bolla med, sen vad fan man ska ha för etikett på det är mindre viktigt! Men jag är less på att spela någon jag inte är, jag är less på att promota mig själv på div dejting sidor med massa meninglös text. Om jag är jag så kan väl du vara du? Deal?

 

 

 

 

 

 

Jag har inte förmått mig att sätta mig vid symaskinen sen Lillisen blev ihjälbiten... det har liksom inte känts rätt..

 

Men under den senaste veckan har jag sytt som 17! Det känns bra och hundarna blir glada som får nya varma kläder :)

Det är nog för att jag mår så bra efter träningen och känner mig väldigt kreativ! Har även tagit emot lite beställningar igen vilket och känns bra!

 

I fredags körde vi hårt på Thaiboxningen! Längtar redan tills på tisdag!

 

Idag vart det hårdkörning på gymmet! drygt 2 timmar höll vi på! Det behövde jag!

Jag får sånna härliga lyckorus när jag verkligen tar ut mig själv och kör slut på mig själv! pirrar fortfarande i magen! <3 Passade på och sola också, vääääldigt skönt! :)

 

Hade sällskap med mig idag, det var trevligt! Riktigt trevligt ^^ Får många bra tips och blir mer peppad!

Blev lite löpning på löpbandet också, och det var skönt! Jag är så glad över att jag kan springa så vill inte sluta ^^

 

 

Jag längtar längtar och LÄNGTAR tills mitt program sänds vecka 50!

Jag längtar tills alla får se hur jag kämpat det här året, och jag längtar tills jag själv får se den där starka tjejen som jag såg när jag var i stockholm!

 

Missa inte Aldrig mera fet den 13/12 kl 20.00 för då kommer jag ;)

 

Klart det finns många tankar kring vad folk kommer tycka och tänka och det är lätt att sitta och säga att jag inte bryr mig.. men nu är jag ju en sådann person som vill duga och vill vara omtyckt av alla, vilket jag också vet är omöjligt.. men endå!

Det kommer nog bli många blandade känslor kring responsen, men måste försöka fokusera på allt det bra ist för att ta åt sig av det dåliga.

 

Det slog mig när jag såg programmet att jag saknar den där tjejen lite grann.. hon hade ett helt annat tänkt jämfört med idag, en liten del av mig försvann med kilorna.. en del av min identitet tappades bort.. därför blir jag väldigt rörd när jag ser mig själv, just för att jag önskar att jag någon gång kommer hitta det där lilla som försvann med kilorna.

 

Jag sa alltid att jag var rädd för att jag skulle förändras när jag gick ner i vikt, det var min största mardröm och förmodligen så var det anledningen till att jag var rädd för att gå ner i vikt.. för jag gillade mig själv, och var stolt över mig själv även när jag var 170kg tung!

Nu har självförtroendet fallerat en aning och jag är inte längre lika bekväm med mig själv? konstigt? JA, i andras ögon är det konstigt.. för jag borde ju vara redo att ta över världen vid det här laget.. men nej, så är inte fallet.. det är inte guld och gröna skogar bara för att man går ner i vikt. Man måste jobba med sig själv och ge det enormt med tid för att man ska kunna landa, acceptera och hitta tillbaka.

 

 

Jag är så glad att Erika visade mig det roliga med träningen och speciellt löpningen! Tycker det är löjligt roligt och jag mår så bra när jag får springa!